23-20

Jag har nu fått en förkylning (jag som uthålligt stod emot att pussa Ola i en hel vecka). För återhämtning och uppladdning inför vår första amerikanska fotbollsmatch (som vi har varit på idag) tittade jag på den halvlöjliga komedin ”The longest yard”. Den handlar om en före detta amerikansk fotbollskändis som sitter i fängelse. Under hans karriär fifflade han med poängen i en fotbollsmatch. På hans första dag i fängelset får han höra kommentaren: ”Jag har aldrig sett en intern bli hatad av ALLA. Du kunde ha rånat en bank eller sålt knark, men att fiffla med poängen i en fotbollsmatch är bara så oamerikanskt”.

I en stad som Urbana, där det finns ett Amerikanskt fotbollslag, så är det laget alla hejar på och det syns väldigt tydligt. Och tro inte att ni kan komma dit och bära andra färger än orange och blått. NEJ NEJ! Jag och Ola har dock varit lite motsträviga och har inte köpt några kläder i orange eller blått med illini-tryck.  MEN till fotbollsmatchen föll vi för grupptrycket, eftersom vi har förstått att: ”Gå inte på fotbollsmatch utan att bära orange tröja!”. Runt om i staden är mycket saker orange och blå till exempel blommor, varor i mataffärer, kläder och till och med fiskarna i akvariet i universitetshuset. Detta beror även på att alla stadens sporter har samma klubbdräktsfärger.

På hemma-match-dagen kan man förstå vitsen med alla öppna ytor som finns i Urbana, som då görs om till parkering. Fotbollsarenan tar nämligen 65 000 åskådare och är oftast fullsatt. Jag har tidigare aldrig sett amerikansk fotboll och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Jag visste inte att en stor orkester skulle underhålla med musik så fort spelet blåstes av, vilket det gör var 15:e sekund. Jag visste heller inte att matchen skulle hålla på i fyra timmar. Jag hade ingen aning om reglerna och jag vet inte om jag har det nu heller. Såhär i efterhand kan jag hålla med om Wikipedias beskrivning av sporten: ”Amerikansk fotboll är ingen kontaktsport utan en kollisionssport”.

Mästerverket naturen

Och så helt plötsligt blev det en sån där grå och regnig höstdag, när man äter, pluggar, äter, pluggar och helst inte vill gå ut.  Vädret här har hittills varit underbart vackert, så en regnig höstdag som denna är nog bara bra! Ola är förkyld, så den senaste veckan har gått på halvfart för oss båda, vilket var ganska skönt efter att vi har turistat några helger i rad. Så ni som också har sprungit in i en grå höstdag eller en höstförkylning, så hoppas jag att de här bilderna ska pigga upp även er! 

Vi bor som sagt jämte en park där jag har spenderat många timmar de senaste veckorna genom att springa, filosofera, plugga och titta på djur och natur. (Bilden ovan kanske inte är den finaste, men ville testa panorama).

I Sverige älskar jag djur och natur, men här blir det ännu lite mer speciellt när det inte riktigt är som hemma. Här om dagen sprang Ola till exempel på en skunk. Fantastiskt fint djur! Och det finns nog lika många ekorrar som träd i denna stad och ekorrar är otroligt underhållande att titta på. Och jag har aldrig stött på så många olika sorters fjärillar som här.










Sedan finns det ju de mindre trevliga insekterna, som spelar (eller väsnas) för oss kväll efter kväll.

I helgen var vi på jazz-runda i en park. Det kändes skönt att ha klarat av den biten också, eftersom jag inte vill åka hem till Sverige utan att ha lyssnat på jazz när vi har bott i Chicago-regionen. Som ni förstår finns det mycket att göra i parkerna;P och ni har nu i alla fall fått några bilder av Urbanas fauna och flora, men latinska namn m.m. får ni leta upp själva:)

Amerikatt och svenskar

I de delarna av Amerikatt där vi bor finns inga svenskområden, men de flesta vi träffar (som verkar veta vad Sverige är) är väldigt positiva till Sverige. Vid flera tillfällen har vi stått och pratat med en person och så fort de märker att vi har något gemensamt med någon annan säger de: ”Oh, you have to meet...” och så blir man runtslussad och introducerad till några andra. Ett fantastiskt roligt och trevligt sätt att lära känna nya människor, därför är det oftast ingen tillfällighet att vi har stött på människor som har koppling till Sverige. Vissa möten har varit ganska speciella och roliga:

Den första veckan blev vi lite oroliga över vilka förväntningar vi borde leva upp till, då vi träffade några som bokstavligt talat jublade och gjorde glädjeskutt över att vi är svenskar och sa: ”You are so cool!!”

En präst ville välkomna oss från Sverige lite extra genom att bjuda på danska kakor. Detta säger han högt och tydligt till alla som står runt omkring och det är endast vi som får kakor och efter ett tag frågar han ”Förresten vill ni ha hela burken?”.Vi tackade nej till den danska kakburken…

Vi har blivit introducerade för ett medelålders par, som vi kyrkfikade med. De har bott i Sverige i ett halvår för 20 år sedan. De gav oss sitt visitkort, så vi kunde ringa och komma över för att äta middag och prata om SverigeJ

Bland studentorganisationerna finns det en Skandinavisk organisation, som träffas flera gånger i veckan och de träffas för att prata svenska, titta på skandinaviska filmer, lära sig hur man blir en viking och mycket annat. Organisationens medlemmar är ju förstås inte Skandinaver utan Amerikanare med förkärlek till SkandinavienJ

Våra ”svensk-amerikanska" vänner är några av de som vi har kontakt med och som hjälper oss med lite av varje.J

“We will never forget”

Och så var det ny helg med nya utmaningar. Det finns så mycket vi vill visa och låta er andra uppleva, men en blogg kan inte göra allt. Så en liten glimt på downtown Chicago hoppas jag räcker för att era resnerver ska vakna till liv och att ni själva väljer att uppleva det en dag. Chicago är värt att upplevas!
Vi hann inte turista så mycket under dagarna vi var i Chicago, eftersom jag träffade organisationen jag ska skriva min c-uppsats om och sprang halvmaraton. Så jag och Ola har lite olika upplevelser av denna helg. Han såg Chicago som supporter och jag såg Chicago som springande student. Mötet med organisationen sparar jag att skriva om till ett senare tillfälle, eftersom jag kommer besöka dem igen.

Vi har framför allt utforskat the Loop (ett område i downtown, som kallas så på grund av att en tågbana som är byggd i luften omringar området). The Loop har många skyskrapor att skåda bland annat Willis tower (före detta Sears tower), som är USAs högsta skyskrapa. Det sägs att man inte ska besöka Chicago utan att åka upp i den, men vi valde att spara det till en annan gång. Som många andra storstäder finns ett speciellt område för teater och musikal, många affärer, men dock inte många matställen mer än snabbmatkedjor som Mc Donalds och Subway. Chicago ligger precis jämte Lake Michigan och gör staden underbart vacker, därför strosade vi runt i turistområdet Navy Pier, hamnen och stadens berömda Millenium park, där fina promenadstråk, fontäner, skulpturer och gratis konserter kan upplevas.

 

Och så kom 10-årsdagen för den dag USA aldrig kommer glömma, 11 september. De flesta flaggor var på halv stång och dagen uppmärksammades på många olika sätt. Jag sprang halvmaraton och alla deltagare uppmuntrades till att bära röda, vita eller blåa kläder för att hedra dagen. Frontbilen i loppet var en brandbil, för att ge en tanke till de brandmännen som försökte rädda liv, men omkom själva. Hur uppmärksammades det i Sverige?

Att springa Chicago halvmaraton var en upplevelse i sig och var mycket jobbigare än vad jag hade föreställt mig och jag fick därför min sämsta halvmaratid, men trots det är det alltid lika roligt att springa löparrace med 20 000 andra löpstilar och jag hade gott stöd från Ola som stod och hejade på fyra olika ställen!

Roadtrip

Jag och Ola märkte att måndagen den 5 september innebär ledig dag i USA, Labor day, och ledig dag innebär längre helg. Därför tyckte vi att en roadtrip skulle passa ypperligt för att njuta av ledigheten… och så blev det. I vår hyrda Chevrolet styrde vi kosan ut mot the land of Lincoln och majsfälten. Vi hann under helgen uppleva tre delstater, två tidszoner, väderomslag från 40 grader till 15 grader och…

Amish-by
Vi besökte en Amish-by med museum som introducerade oss till Amish-folkets livsstil och tro. Innan vi kom till Amish-byn passerade vi några åkande i häst och vagn bland den vanliga trafiken och inne i samhället. Amish-folket bor oftast ute på landet, där de driver sitt jordbruk. De använder sig sällan av motordrivna fordon, utan har till sin hjälp hästar. De har bra redskap och välutrustade hem, men till skillnad från de flesta andra så använder de inte tekniska prylar som telefon, TV, dator och annan elektronik. För att ta ett exempel vill de inte använda telefon för att de hellre åker/går till grannen för att prata. Mycket av det som vi fick se var tänkvärda saker på vad som bör prioriteras i livet och inte.  

Resans absoluta höjdpunkt
Som ni säkert vet så älskar jag och Ola att vandra på höga höjder och gärna i naturen. Istället för att vara ovanför marken tog jag och Ola oss till världens längsta naturliga grottsystem, under 4,5 timmars guidad tur hann vi avverka 1% av grottsystemet. Att beskriva den upplevelsen går inte mer än att säga att det var fantastiskt att gå där bland kristallblommor, stalaktiter, stalagmiter, fladdermöss, trånga passager och naturliga (uttorkade) flodvägar som ledde oss upp på höga kullar och ner i djupa gångar.

Louisville och Indianapolis
I USA går det inte undvika att passera stora städer (i våra mått mätta). I USAs mått är inte städerna vi har passerat jättestora, men väl värda att besöka. Vi passerade Mohammed Alis hemstad Louisville, där den stora och vackra Ohiofloden rinner förbi. Vi passerade även Indianapolis och åkte ett varv på deras stora och världsberömda motorbana (Indy 500).

Uppställning för racing...

vi slog dock inte Kenny Bräcks tid...