Amerikatt och svenskar

I de delarna av Amerikatt där vi bor finns inga svenskområden, men de flesta vi träffar (som verkar veta vad Sverige är) är väldigt positiva till Sverige. Vid flera tillfällen har vi stått och pratat med en person och så fort de märker att vi har något gemensamt med någon annan säger de: ”Oh, you have to meet...” och så blir man runtslussad och introducerad till några andra. Ett fantastiskt roligt och trevligt sätt att lära känna nya människor, därför är det oftast ingen tillfällighet att vi har stött på människor som har koppling till Sverige. Vissa möten har varit ganska speciella och roliga:

Den första veckan blev vi lite oroliga över vilka förväntningar vi borde leva upp till, då vi träffade några som bokstavligt talat jublade och gjorde glädjeskutt över att vi är svenskar och sa: ”You are so cool!!”

En präst ville välkomna oss från Sverige lite extra genom att bjuda på danska kakor. Detta säger han högt och tydligt till alla som står runt omkring och det är endast vi som får kakor och efter ett tag frågar han ”Förresten vill ni ha hela burken?”.Vi tackade nej till den danska kakburken…

Vi har blivit introducerade för ett medelålders par, som vi kyrkfikade med. De har bott i Sverige i ett halvår för 20 år sedan. De gav oss sitt visitkort, så vi kunde ringa och komma över för att äta middag och prata om SverigeJ

Bland studentorganisationerna finns det en Skandinavisk organisation, som träffas flera gånger i veckan och de träffas för att prata svenska, titta på skandinaviska filmer, lära sig hur man blir en viking och mycket annat. Organisationens medlemmar är ju förstås inte Skandinaver utan Amerikanare med förkärlek till SkandinavienJ

Våra ”svensk-amerikanska" vänner är några av de som vi har kontakt med och som hjälper oss med lite av varje.J