“We will never forget”

Och så var det ny helg med nya utmaningar. Det finns så mycket vi vill visa och låta er andra uppleva, men en blogg kan inte göra allt. Så en liten glimt på downtown Chicago hoppas jag räcker för att era resnerver ska vakna till liv och att ni själva väljer att uppleva det en dag. Chicago är värt att upplevas!
Vi hann inte turista så mycket under dagarna vi var i Chicago, eftersom jag träffade organisationen jag ska skriva min c-uppsats om och sprang halvmaraton. Så jag och Ola har lite olika upplevelser av denna helg. Han såg Chicago som supporter och jag såg Chicago som springande student. Mötet med organisationen sparar jag att skriva om till ett senare tillfälle, eftersom jag kommer besöka dem igen.

Vi har framför allt utforskat the Loop (ett område i downtown, som kallas så på grund av att en tågbana som är byggd i luften omringar området). The Loop har många skyskrapor att skåda bland annat Willis tower (före detta Sears tower), som är USAs högsta skyskrapa. Det sägs att man inte ska besöka Chicago utan att åka upp i den, men vi valde att spara det till en annan gång. Som många andra storstäder finns ett speciellt område för teater och musikal, många affärer, men dock inte många matställen mer än snabbmatkedjor som Mc Donalds och Subway. Chicago ligger precis jämte Lake Michigan och gör staden underbart vacker, därför strosade vi runt i turistområdet Navy Pier, hamnen och stadens berömda Millenium park, där fina promenadstråk, fontäner, skulpturer och gratis konserter kan upplevas.

 

Och så kom 10-årsdagen för den dag USA aldrig kommer glömma, 11 september. De flesta flaggor var på halv stång och dagen uppmärksammades på många olika sätt. Jag sprang halvmaraton och alla deltagare uppmuntrades till att bära röda, vita eller blåa kläder för att hedra dagen. Frontbilen i loppet var en brandbil, för att ge en tanke till de brandmännen som försökte rädda liv, men omkom själva. Hur uppmärksammades det i Sverige?

Att springa Chicago halvmaraton var en upplevelse i sig och var mycket jobbigare än vad jag hade föreställt mig och jag fick därför min sämsta halvmaratid, men trots det är det alltid lika roligt att springa löparrace med 20 000 andra löpstilar och jag hade gott stöd från Ola som stod och hejade på fyra olika ställen!